söndag 11 december 2011

Finally...


Jag ska här försöka sammanfatta vad jag ägnat de senaste veckornas gestaltande arbete åt. Vad jag gjort, hur jag gjort det och varför…

Utgångspunkten har varit den breddade rekrytering till högre utbildning som skett under de senaste decennierna utifrån ett studentperspektiv. Ansträngningar har gjorts för att få nya grupper av studenter att söka sig till högskolan, men min frågeställning har varit hur man sedan ”integrerar” dessa nya studenter från studieovana hem på universitetet. Fokus har slutligen hamnat på hur högre utbildning fungerar för kvinnor med denna bakgrund och kanske framför allt kvinnor med barn.

Jag ville hitta något som skulle kunna symbolisera universitetets olika studenter och kom så småningom fram till att den starkaste symbolen vi alla använder för att befästa vilka vi är eller vill vara är våra kläder. Kläder kan också tydligt signalera klass- och grupptillhörighet. Jag har också efterhand inspirerats av lapptäcksteknik och den amerikanska traditionen av så kallade ”story quilts”. Man kanske kan säga att mitt arbete är en subtil form av story quilt som vill berätta något om högskolan, dess elever och deras olika förutsättningar. Resultatet blev en väv gjord av romber i olika tyger från plagg jag dels fått av kurskamrater och dels köpt på loppis. Jag har medvetet valt kläder i olika prisklasser och av olika kvalitet för att visa på de olika samhällsskikt som studenterna kommer ifrån. För mig symboliserar varje romb en elev och dess livsvärld. En livsvärld som ser olika ut beroende på förutsättningar. Under processens gång har jag mer och mer riktat in mig på kvinnliga studenters perspektiv och likaså klassresenärer och därför har mina romber utvecklats från att först bara bestå av en ren yta tyg till att modifieras allt mer. En romb kan till exempel bestå av två olika tyger för att visa på en klassresa, en annan kan vara sammansatt av olika barnkläder för att visa på en familjesituation. Andra tyger ligger inte trådrakt, en del är på avigsidan, vissa med sömsmånen på framsidan, allt för att förstå komplexiteten i det jag valt att studera.
Resultatet har blivit en klänning. En klänning som inte har någon bekväm passform för en kvinna. Den är oformlig över bysten, tajt över höfterna och så lång att man lätt kan snubbla. Den har dessutom inga ärmöppningar, kanske för att handlingsutrymmet inom universitetsvärlden är begränsat. Halsen är tajt för här är nålsögat som alla som vill ha en examen ska passera.

Det finns en egen personlig frustration över hur jag upplever att universitetet arbetar och hur man inte lever som man lär… Vi ska som blivande lärare ta hänsyn till varje elevs olika förutsättningar, vi ska arbeta med elevernas erfarenheter och integrera dessa i undervisningen osv. Min övertygelse är att det finns en vinst för samhället i stort, och för undervisningen i synnerhet, med en bredd av universitetsstudenter och sedermera av lärarkåren. Kvinnliga studenter med barn från hem utan akademiska meriter har helt andra förutsättningar på universitetet än genomsnittsstudenten. Jag vill se vad som kan göras till det bättre i detta avseende.     

Framifrån
Från polyester till siden, en klassresenär?

tisdag 6 december 2011

Hur kommer det sig att tiden aldrig är på min sida?

Den ilskna högen av litteratur som ska plöjas pockar hela tiden på min uppmärksamhet. Stress stress stress... Känner att tidsfaktorn är ett orosmoment som stör den kreativa processen. Vi ska vara mer eller mindre klara till jul och jag undrar stundom vad jag håller på med. 

Jag har velat lite fram och tillbaka kring huruvida det är ett plagg jag håller på med eller ej. Ett tag var jag inne på att göra en öppen cylinder med ett cykelhjul i toppen som skulle symbolisera någon form av livscirkel som går att koppla till det livslånga lärandet. Eftersom jag  ju redan gett mig in på geometriska former som triangel och romb kändes cirkeln som en naturlig fortsättning. Har också inspirerats av konstnärer som använt sig av geometriska former i sin konst som t ex Victor Vasarely (www.vasarely.com) och Mauritz Cornelis Escher. Inte så mycket av deras färgskala eller repetitiva inslag utan mer av geometrin som form. 

Jag har ändå inte helt lämnat tanken på ett klädesplagg. Just nu tänker jag mig en klänning som vrider sig runt kroppen likt en hermeneutisk spiral.  

måndag 28 november 2011

Nya tankar

Kan man göra något av denna hög av till synes  värdelösa sönderklippta plagg. De bitar som blev över, som inte platsade, som var för små, för trasiga, defekta... De som ingen skulle kunna tro skulle kunna bli något av. Jag bestämde mig i alla fall för att försöka. Lika lite som jag skulle ge upp en hopplös elev, tänkte jag överge denna hög med spillror. 

Jag har nu börjat sammanfoga dessa nya "defekta" romber med de "hela och perfekta" delar som jag tidigare klippt ut av samma plagg. Men nu är det en helt annan ordning som gäller. Alla romber har lika stort värde oavsett utseende eller förutsättningar. Jag blandar de defekta med de perfekta, siden med polyester och nopprigt med slätt. Resultatet som börjat växa fram är ett tyg som inte längre är hierarkiskt uppbyggt utan en skön blandning av alla ingående element. Vilken typ av plagg som kommer att födas ur detta vet ingen just nu, allra minst jag...  

Alla bitar behövs för att skapa en helhet. Även halva romber är nödvändiga för att få en jämn stadkant.

En del från en babybody fyller också en funktion i min väv då en av mina första frågeställningar gällde hur det är i realiteten att studera på universitet med familj och barn och dessutom komma från en studieovan miljö.

Även en Filippa K t-shirt kan ha sina defekter...

Inte ska man väl vara diskvalificerad för att ett oförstående barn en gång råkat märka dig med tusch...

Nåla, tråckla, sy...

Under veckan som gått har jag skridit från ord och skisser till handling. En idé var att få mina kursare att ge mig ett uttjänt plagg vardera som kunde utgöra delar av mitt tyg, detta för att var och en av dem speglar en klassbakgrund. Det hade varit intressant att fråga dem vilken bakgrund de kommer från och sedan låta dem göra en självskattning om vilken klass de anser att de tillhör och se om det stämmer överens med hur jag ser på olika klädmärkens tillhörighet och  jämföra med Sverker Lundins resultat.
Tanken var god, men på grund av den korta tidsfristen fick jag tyvärr bara in två plagg... Jag har därför botaniserat på Röda Korsets second hand här hemma och lyckats hitta ett dussintal plagg som jag känner skulle kunna representera olika elevkategorier.
Arbetarklass?

Medelklass?

Övre medelklass?

Som jag gjorde min ursprungliga skiss tänkte jag mig en ganska klockad kjoldel till klänningen så instinktivt började jag lägga romberna på sådant sätt att de skulle skapa mer vidd vid foten och mindre vidd vid midjan. Under processens gång blev jag medveten om att jag skapat någon form av marxistisk klasspyramid genom att de dyraste märkeskläderna hamnade överst i pyramiden, mellanprisplaggen i mitten och lågpriskedjorna i botten... 
Nu ser ju klassamhället inte längre ut som det gjorde i början av 80-talet utan snarare som en lök med en ny överklass, en bredare medelklass och en ny arbetarklass. Dessutom en rad medborgare som står helt utanför. Men det var ändå intressant att se en modell av klass växa fram helt oavsiktligt. En annan sak som slog mig var att rombernas form gör att de hela tiden blandar sig i de olika klasserna. Det finns inget tak i form av en kvadrat som stänger in utan varje ruta är förbunden med rutorna ovanför och nedanför.


Efter detta prövade jag att ta bort alla labels för att se om jag på så sätt kunde skapa mig ett "klasslöst samhälle". Vid en första anblick kan man faktiskt omöjligt säga vilka tyger som hör till de olika pris- och märkessegmenten. När jag däremot tittade lite noggrannare och kände på kvalitén märkte jag att de billigare plaggen var lite mer noppriga, lite mer uttvättade och en hel del fler polyesterkvalitéer osv. 
Jag funderar över om det även är så man känner sig som klassresenär? Att man har köpt upp sig på medelklasskläder och ser ut att passa in, men om någon kommer och synar dig lite noggrannare så finns möjligheten att de ser igenom din yta så att dina noppor och de billiga polyesterplaggen kommer följa dig för resten av livet. För att använda ett av Bourdieus begrepp; man har inte egentligen bytt habitus. Kanske är det som med nya svenskar där det kan ta en generation eller två innan de anammat den nya kulturen? Förutsatt att de blir inkluderade i det nya samhället...

Eller är det så att man inte byter klädstil för att man byter habitus? Är det så att man gärna skyltar med sitt ursprung i sin nya miljö? Kom osökt att tänka på en engelsk programserie som jag sporadiskt tittat på och som handlar om hemliga miljonärer som åker ut till "vanligt folk" som har engagerat sig för något de brinner för och där miljonären sedan skänker pengar till de de tror på. Skulle dessa miljonärer komma undan med att vara "en i gänget" om de fortfarande gick omkring i dyra kostymer och märkesplagg? Det är spännande att se på vilka signaler vi sänder ut med de kläder vi bär! 

Efter den här erfarenheten har jag funderat på att mitt plagg, så som jag sett på det hittills, mycket utgår från en deskriptiv tanke. Att det är så här jag ser på samhället och högskolevärlden. Men om jag skulle ta och vidga min horisont till att tänka en mer normativ tanke. Om jag i kontrast till min nuvarande klänning skulle skapa ett plagg som gestaltar världen och högskolan så som jag skulle vilja se den. 

To be continued...  

måndag 21 november 2011

Inspiration

Utanför Westwood´s butik på 430 King´s road. Kärt barn har många namn... 1971 ursprungligen öppnad som "Let it rock", därefter "Too Fast To Live Too Young To Die", "Sex", "Seditionaries" och slutligen "Worlds End" 1981.

Senaste dagarnas arbete

Efter idogt skissande bestämde jag mig så småningom för denna skiss. Klänningens kjoldel skall bestå av romber i olika tyger som vart och ett representerar en universitetselev. Min tanke är att samla in avlagda plagg från andra studenter med olika bakgrund och sedan sammanföra dessa till en "lapptäckskjol" som ska symbolisera allas olikheter. En idé som föddes på förra handledningen ;-) Tack! 
Överdelen tänker jag mig som en stram korsett som är hårt snörad i sobra klassiska lite mer exklusiva tyger. Ulltweed, siden osv. Denna korsett får symbolisera de professionella akademikerna, t ex professorer, doktorer. En kavajärm från en manchesterkostym med elbow pad blir ett slags promoveringsband?    


Varumärken innan korrespondensanalys. Tanken är att dessa ska skapa olika kluster på min kjoldel för att ytterligare illustrera sociokulturell bakgrund. Fick idén efter en föreläsning av Sverker Lundin där han visade på hur föräldrars yrke och status styrde elevernas klädval.

Kreativt kaos...

Fabric in the making. Denim, ett tyg som återfinns inom alla samhällsklasser om än med olika prislappar. 
Professor´s corset pattern.

Lite energi för skapandet.

Pattern in the making.

torsdag 17 november 2011

Äntligen här!

Mitt arbete hittills har varit präglat av tankar och funderingar. Vad är min frågeställning? Vad ska jag undersöka under dessa veckor av praktiskt arbete?


Som jag tänkt hittills så tar min uppsats utgångspunkt i förhållandet mellan högskolans bildningstradition och det livslånga lärandet. Därmed också huruvida man anpassar undervisningen till den breddade sociala rekrytering som skett på senare år och här kommer också klassbegreppet in. Det är också intressant att utifrån ett genusperspektiv undersöka hur kvinnliga studenter med barn och familj upplever sina studier utifrån det faktum att det fortfarande oftast är kvinnor som står för merparten av barnens omsorg och hushållsarbetet. 
Under hela min utbildningstid har jag också funderat över de röster som hörs i debatten som talar om "braindrain" av lärarutbildningen. Man förfasas över att meritvärdena sjunker och att det inte längre är de "bästa" studenterna som söker. Det är "arbetarklassens barn" som nu kommer in på universiteten och på vissa debattörer låter det som att man därmed, per automatik, är en sämre lärare. 


Allt detta finner jag intressant att utsätta för undersökning och jag tänker mig att mitt gestaltningsarbete än så länge ska få vara så öppet som möjligt för att täcka in hela det område jag är intresserad av. Kanske blir det senare så att vissa saker kommer att falla bort på ett naturligt sätt.  


Handledningen i tisdags gav många svar och känns som en bra grund att stå på. Mycket bra feedback från gruppen att lägga till mina ursprungliga idéer, vilket ledde till nya tankar och idéer.


Eftersom jag har min grund i det textila uttrycket har jag landat i att skapa ett plagg och min tanke kretsar just nu kring en klänning som ska innehålla alla de beståndsdelar jag vill undersöka. Några frågor som föddes ur tisdagens handledning; Vilka kläder bär den akademiska makten? Vilka plagg bär dess studenter? Kan man på kläderna se från vilken klass vi alla kommer? Vilka designers berör klass, vilka vill göra ett statement kring olika samhällsfrågor med sina kollektioner?  


So long folks, I´m off to my sketchpad again...