Som jag gjorde min ursprungliga skiss tänkte jag mig en ganska klockad kjoldel till klänningen så instinktivt började jag lägga romberna på sådant sätt att de skulle skapa mer vidd vid foten och mindre vidd vid midjan. Under processens gång blev jag medveten om att jag skapat någon form av marxistisk klasspyramid genom att de dyraste märkeskläderna hamnade överst i pyramiden, mellanprisplaggen i mitten och lågpriskedjorna i botten... Nu ser ju klassamhället inte längre ut som det gjorde i början av 80-talet utan snarare som en lök med en ny överklass, en bredare medelklass och en ny arbetarklass. Dessutom en rad medborgare som står helt utanför. Men det var ändå intressant att se en modell av klass växa fram helt oavsiktligt. En annan sak som slog mig var att rombernas form gör att de hela tiden blandar sig i de olika klasserna. Det finns inget tak i form av en kvadrat som stänger in utan varje ruta är förbunden med rutorna ovanför och nedanför.
Efter detta prövade jag att ta bort alla labels för att se om jag på så sätt kunde skapa mig ett "klasslöst samhälle". Vid en första anblick kan man faktiskt omöjligt säga vilka tyger som hör till de olika pris- och märkessegmenten. När jag däremot tittade lite noggrannare och kände på kvalitén märkte jag att de billigare plaggen var lite mer noppriga, lite mer uttvättade och en hel del fler polyesterkvalitéer osv. Jag funderar över om det även är så man känner sig som klassresenär? Att man har köpt upp sig på medelklasskläder och ser ut att passa in, men om någon kommer och synar dig lite noggrannare så finns möjligheten att de ser igenom din yta så att dina noppor och de billiga polyesterplaggen kommer följa dig för resten av livet. För att använda ett av Bourdieus begrepp; man har inte egentligen bytt habitus. Kanske är det som med nya svenskar där det kan ta en generation eller två innan de anammat den nya kulturen? Förutsatt att de blir inkluderade i det nya samhället...
Eller är det så att man inte byter klädstil för att man byter habitus? Är det så att man gärna skyltar med sitt ursprung i sin nya miljö? Kom osökt att tänka på en engelsk programserie som jag sporadiskt tittat på och som handlar om hemliga miljonärer som åker ut till "vanligt folk" som har engagerat sig för något de brinner för och där miljonären sedan skänker pengar till de de tror på. Skulle dessa miljonärer komma undan med att vara "en i gänget" om de fortfarande gick omkring i dyra kostymer och märkesplagg? Det är spännande att se på vilka signaler vi sänder ut med de kläder vi bär!
Efter den här erfarenheten har jag funderat på att mitt plagg, så som jag sett på det hittills, mycket utgår från en deskriptiv tanke. Att det är så här jag ser på samhället och högskolevärlden. Men om jag skulle ta och vidga min horisont till att tänka en mer normativ tanke. Om jag i kontrast till min nuvarande klänning skulle skapa ett plagg som gestaltar världen och högskolan så som jag skulle vilja se den.
To be continued... |