Jag ska här försöka sammanfatta vad jag ägnat de senaste veckornas gestaltande arbete åt. Vad jag gjort, hur jag gjort det och varför…
Utgångspunkten har varit den breddade rekrytering till högre utbildning som skett under de senaste decennierna utifrån ett studentperspektiv. Ansträngningar har gjorts för att få nya grupper av studenter att söka sig till högskolan, men min frågeställning har varit hur man sedan ”integrerar” dessa nya studenter från studieovana hem på universitetet. Fokus har slutligen hamnat på hur högre utbildning fungerar för kvinnor med denna bakgrund och kanske framför allt kvinnor med barn.
Jag ville hitta något som skulle kunna symbolisera universitetets olika studenter och kom så småningom fram till att den starkaste symbolen vi alla använder för att befästa vilka vi är eller vill vara är våra kläder. Kläder kan också tydligt signalera klass- och grupptillhörighet. Jag har också efterhand inspirerats av lapptäcksteknik och den amerikanska traditionen av så kallade ”story quilts”. Man kanske kan säga att mitt arbete är en subtil form av story quilt som vill berätta något om högskolan, dess elever och deras olika förutsättningar. Resultatet blev en väv gjord av romber i olika tyger från plagg jag dels fått av kurskamrater och dels köpt på loppis. Jag har medvetet valt kläder i olika prisklasser och av olika kvalitet för att visa på de olika samhällsskikt som studenterna kommer ifrån. För mig symboliserar varje romb en elev och dess livsvärld. En livsvärld som ser olika ut beroende på förutsättningar. Under processens gång har jag mer och mer riktat in mig på kvinnliga studenters perspektiv och likaså klassresenärer och därför har mina romber utvecklats från att först bara bestå av en ren yta tyg till att modifieras allt mer. En romb kan till exempel bestå av två olika tyger för att visa på en klassresa, en annan kan vara sammansatt av olika barnkläder för att visa på en familjesituation. Andra tyger ligger inte trådrakt, en del är på avigsidan, vissa med sömsmånen på framsidan, allt för att förstå komplexiteten i det jag valt att studera.
Resultatet har blivit en klänning. En klänning som inte har någon bekväm passform för en kvinna. Den är oformlig över bysten, tajt över höfterna och så lång att man lätt kan snubbla. Den har dessutom inga ärmöppningar, kanske för att handlingsutrymmet inom universitetsvärlden är begränsat. Halsen är tajt för här är nålsögat som alla som vill ha en examen ska passera.
Det finns en egen personlig frustration över hur jag upplever att universitetet arbetar och hur man inte lever som man lär… Vi ska som blivande lärare ta hänsyn till varje elevs olika förutsättningar, vi ska arbeta med elevernas erfarenheter och integrera dessa i undervisningen osv. Min övertygelse är att det finns en vinst för samhället i stort, och för undervisningen i synnerhet, med en bredd av universitetsstudenter och sedermera av lärarkåren. Kvinnliga studenter med barn från hem utan akademiska meriter har helt andra förutsättningar på universitetet än genomsnittsstudenten. Jag vill se vad som kan göras till det bättre i detta avseende.
![]() |
| Framifrån |
![]() |
| Från polyester till siden, en klassresenär? |



